Jag erkänner att jag njuter av helgerna BARA just nu!
Veckorna lägger vi på att jobba, möten, möten, möten, och åter möten(2-4 stycken varje vecka och då jobbar jag kväll varannan dag) för att somna utmattad väldigt tidigt. Även om man inte sliter ut kroppen fysiskt så blir man lika trött av psykisk utmattning.
Längtar efter fredag varje dag just nu de är min stora morot! Då försvinner alla måsten och vi njuter så mycket av lugnet och varann. 
Tiden räcker inte till de jag vill lägga den på och som är de viktigaste, mina bästaste barn, Mattis, lugna sköna vardagskvällar, fika med vänner.
Men de kommer bli bra bara vi får ordning på de vi kämpar med just nu, de är så slitsamt med så många tårar, besvikelsen, skuldkänslor, allt tar så mycke energi.
Jag brukar inte be till gud för vet inte om de finns nån, men ber att vi är på slutet av allt de här och de kommer bli en vändning i familjen nu när hjälpen är så nära.

 Härom dagen fick jag höra att ADHD/ADD inte är en sjukdom utan en personlighet att vara på.

De är inget fult, inget konstigt bara en personlighet man måste lära sig förstå och acceptera.