Igår drog Alex och jag till Linköping för att träffa läkaren som fixade armen på honom, för er som inte hängt med ramlade Alex ner från ett hustak och landade i ett kraftigt trä staket och krossade armbågen i början på oktober. Han hade riktig änglavakt då allt kunde slutat på ett helt annat sätt.
De blev en jobbig och komplicerad operation som en speciallist gjorde i Linköping. Vi fick stanna 1 vecka med fruktansvärda nerv smärtor med följd av en stor infektion efter.
Fy bara rysen när jag tänker på hur ont han hade.
Just nu kämpar han med sjukgymnast 2 ggr i veckan och tränar hemma varje dag för att få tillbaka rörligheten vilket kommer ta väldigt lång tid och då kommer han ändå vara begränsad med att böja och sträcka ut den.
Igår fick vi "domen" som jag känner, att han kommer inte bli mycke bättre och de känns skit hårt. Tror inte Alex känner så just nu, men jag tänker på längre fram när han ska fixa jobb, familj och vardag.
De läkaren kunde göra va att operera i höst igen för att ta bort ärr vävnad och rätta till en böj led som inte blev riktigt som den skulle så kanske han får 10 grader böj och sträck till. 10 grader låter inte mycke men just nu kan han knappt komma upp till näsan med armen och han kan inte sträcka ut den längre än från midjan.
Många tankar far omkring, ny operation kanske nya smärtor, och lång tid igen med träning.
Bara att kämpa vidare min bästaste tonårskille <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar