Om att dö lite grann

Från att de kändes så skit bra i söndags när Syrran och Stoffe va här och hjälpte till att styra upp ett kaos va de som att börja om på nytt i måndags. Köks taket skulle målas, alla luckor iväg på sprutning, alla snickerier målas målas målas målas ... Så här såg mitt liv ut i förrgår ...

Och då kände jag Nej fy fan nu hänger jag upp en snara i balkongen och hoppar, nu behöver ingen ringa psyk akuten utan de är ett uttryck jag brukar använda när jag är lite för mycket trött. Och de kan man lätt bli efter ganska många veckor renovering nu.

Veckans kommentaren är:

Är du sliten (och då har jag försökt sminka mig någelunda fräsch) och de kom från en karl

sanningen i vitögat.

HAHAHAHA

Och idag kom en farbror över som hälsade på i början av renoveringen tittar in i huse från hallen och säger jaha har ni inte hunnit längre.

Han menade säkert inte så men jag bet mig i läppen och räknade till 2500.

De här va i början på veckan!

Just nu sitter jag i soffan och bara myser mitt i natten.

Ätit våran första middag runt vårat nya bord i matrummetr MED tända ljus, hallen har fått upp grejer, vardagsrummet är färdigt, tapeter kommer upp i köket och matrummet imorgon, badrummet nästan klart, sovrummen uppe nästan klara ja de går framåt.

Ska försöka ta lite bilder men laddaren till systemkameran är borta.

Meeeen de kommer...