Ja vi har allt en liten "Emil" i våran familj

Ja som liten va han allt en liten vildbatting, fullt ös hela tiden inte still en endaste sekund men världens goaste kärleksfullaste unge alltid han som sa att jag luktade gott, som såg först när jag bytt gardiner eller städat, gjort mig fin till fest, klippt mig

Ja våran Lucas ...

De va han som råkade klättra upp på grannens tak och balansera högst där uppe, vältde spisen över sig så han hamnade i ugns luckan, råkade få upp tändvätskan som va barnsäker och dricka, göra en dubbel volt från över våningen över trapp räcket ner i trappen på neder våningen, och de här va mellan han va 2-5år och då va de massa "små" vurpor imellan. Sen blev han lite större och råkade spräcka ögonbrynet, spräcka hakan, slå av sin tand, slagit i med cykeln skrapat sig lite överallt, slagit i knän armar, bulor, nån blå klocka ja jag skulle kunna göra listan låååång. Jag kan säga att han har alltid blå märken på sina små smalben.

Även ikväll väntar jag på att dom ska komma hem från akuten som en litet skateboards åkare han är så har han ramlat från nån trapp och kommit snett med foten, akuten och röntgen.

Bara vänta och vänta och vänta. Som tur är måste han ha en skyddsängel eller en hel hög då han alltid klarar sig.

De är faktiskt en väldig tur att de finns små skyddsänglar som sitter på axeln